Welcome to Gaia! :: View User's Journal | Gaia Journals

Hon satte på musiken så högt hon vågade och sjöng med i Nightwish's "Nemo". Datorn var redan på, så hon öppnade ett fönster och loggade in på sin senaste adress på en mötesplats hon upptäckt för drygt två månader sedan. Ett fönster dök upp och informerade henne om att hon hade elva nya meddelanden. Hon log och öppnade det första.

Femton timmar och många meddelanden senare sträckte hon på sig. Hennes ögon hade blivit röda av att stirra på skärmen, och hennes fingrar värkte. Skivan hade bytats många gånger och spelade nu "What I've done" av Linkin Park. Hon nynnade lite och gick ut i köket för att ta något att äta. På kylen hängde en lapp från hennes mamma.
"Jobbar, ät bra, kommer hem sent. Puss och kram M". Hon suckade och slängde lappen i sopkorgen. Hon hällde upp en kopp kaffe och tog ett paket kex från skafferiet, sedan gick hon in till sitt rum igen och satte sig framför datorn.
"Hej, allihopa, nu är jag tillbaka. Skulle bara hämta lite mat." Svaret kom snabbt. "OK, undrade lite vart du gick." "Haha, sorry."
Tiden flöt fort, snart var det morgon. Hon sa hejdå till alla hon pratade med och loggade ut. Hon gick ut i köket och tog fram en macka som hon åt medan hon gick till skolan. Innan lektionen loggade hon in på internet och kollade sina meddelanden. "Sju nya." Hon svarade så fort hon kunde, men kom ändå för sent till första lektionen. Hennes lärare suckade och vinkade åt henne att sätta sig. Det hade blivit vanligt för henne att komma sent, och de visste alla hennes hennesursäkt var att hon hade fastnat på internet. Hon slog upp boken och började fundera på vad de andra hittade på utan henne.
Under lunchen åt hon ingenting utan satte sig vid datorn för att chatta med de som var inne. Hon pratade så länge att hon missade hela lektionen.

Nästa dag blev hon kallad till rektorn efter skolan. Mer irriterad än orolig gick hon dit och väntade utanför tills hon blev tillsagd att gå in. Därinne väntade rektorn, hennes mamma och några av hennes lärare. Rektorn höll ut handen mot en stol.
-Varsågod och sitt, Mimmi.
Hon satte sig och såg på honom. Han harklade sig och såg allvarligt på henne.
-Jag har fått höra några allvarliga rapporter om att du har kommit sent till lektionerna på sista tiden och att du har blivit blekare och tröttare. Han såg på henne över sina glasögon. Är det något som har hänt? Något som du kanske vill prata om?
Hon såg förvirrat på honom och de andra i rummet. Hennes mamma vägrade möta hennes blick utan stirrade på rektorn. Hon ryckte på axlarna.
-Jag vet inte. Inget särskilt.
-Dina betyg har gått ner också. Kan du berätta varför, och säga oss skälet till att du har kommit sent så många gånger?
-Jag fastnar på inernet och glömmer bort tiden. Men jag klarar skolan, ju. Jag har godkänt i alla ämnen.
-Än så länge. Hennes engelskalärare avbröt henne. Du har blivit tyst och passiv under lektionerna och dina provresultat har blivit sämre och sämre. Jag vet inte hur du ligger till i de andra ämnena, men om det fortsätter såhär måste jag ge dig underkänt om kanske en månad.
De andra lärarna instämde i hennes uttalande. Mimmi såg på dem som om alla blivit galna.
-Varför det? Jag menar, visst jag får kanske inte toppoäng längre men...
- Dina poäng är de lägsta i klassen, Mimmi. Detta är mycket allvarligt. Om det är som du säger skulle vi vilja se att du drar ner på internet och lägger mer tid på skolan. Det gäller trots allt din framtid.
Hon satt tyst med en klump i halsen. Ge upp internet? Men alla hennes kompisar, alla hon lärt känna som hon pratade med när hon kunde, oftast hela nätterna om hon inte blev för trött och sov några timmar.